När hemmet blir helvetet - kvinnors sårbarhet i skuggan av bostadsbristen 

För kvinnor som vill lämna en våldsam relation blir bostadsbristen tydlig då den tvingar dem att ta stora risker för att hitta en ny bostad och undkomma sin förövare. Att lämna relationen innebär inte bara att övervinna våldet utan också den ständiga risken att bli hittad av förövaren. Detta gör bostadsprocessen till en mardröm för många kvinnor. Att dessutom behöva lämna allt, sitt arbete, sina bekantskaper och börja om på nytt – ofta i en annan kommun - är en enorm utmaning, som är både psykiskt och fysiskt utmattande. 
  
Många kvinnor är hänvisade till en osäker andrahandsmarknad och kortsiktiga kontrakt. Efter en tid på skyddat boende kan de i vissa fall få en kortsiktig bostad via socialtjänsten, men därefter utelämnas de att lösa situationen själva. En del har turen att få en jourlägenhet - om än tillfälligt - men väldigt få får hjälp. För dessa kvinnor är processen att hitta en ny bostad inte bara utmattande utan också direkt farlig. Bristen på trygga bostäder leder också till att kvinnor och inte sällan deras barn inte har något annat val än att återvända hem. Återigen har de hamnat i klorna på våldsutövaren, och det blir ett moment 22.  
  
Situationen förvärras av att samhället brister i stöd och möjligheter att komma ur situationen. Trots befintliga instanser och lagstiftning finns det ofta ingenstans att vända sig när skyddet från det akuta hotet avtar. Det är vanligare att kommuner ger förtur till hyreslägenheter till människor som anses gynna det lokala näringslivet än till kvinnor som utsätts för våld1. Prioriteringarna på bostadsmarknaden påverkar liv, och kan i värsta fall handla om liv och död.  
 
Det är en kostsam situation för både samhället och individen, där kvinnor och barns trygga tillvaro står på spel. Staten måste ta sitt ansvar. En aktiv bostadspolitik där hyresrättens prioriteras skulle haft en direkt inverkan på detta. Större offentliga satsningar behövs för det hyrda boendet så att fler hyresrätter med rimliga hyror byggs, så att tillgången ökar med kortare köer. 
 
- Kommunerna måste också ta ett mycket större ansvar bland annat genom att:  
 
- Satsa på allmännyttan – alla kommuner ska ha allmännyttiga bostadsbolag som bygger hållbara hyresrätter med rimliga hyror. 
 
- Fler kommuner behöver förmedla bostäder efter behov, inte bara kötid. 
 
- Säkerställa att privata hyresvärdar inte bara har ett vinstintresse utan också ett samhällsansvar där hyresgästers trygghet är prioriterad. 
 
- Ge mer långsiktiga stödinsatser och resurser för att bryta det ekonomiska våldet, samt stötta kvinnor och deras barn på vägen mot en trygg och stabil framtid. I detta ingår en trygg bostad. 
 
En trygg bostad är inte bara ett tak över huvudet, det är en nyckel till överlevnad för kvinnor i våldsutsatta situationer. Vi behöver en aktiv bostadspolitik med hyresrätten som en viktig byggsten. När hyresrätten bortprioriteras och för få bostäder byggs drabbas kvinnor hårt.

Vi måste agera för utsatta kvinnors rätt till trygghet, erbjuda dem och deras barn en skyddad bostad samt en verklig chans till en stabil framtid.  
 

Susanne Sjöblom, ordförande Hyresgäst­föreningen region Stockholm