Miljonärsprogrammet
2010-talet kantades av låga räntor, svaga regeringar, statligt sparande, bostadsbrist och ökad barnfattigdom. Marknaden och ett fåtal medelinkomstkommuner bar ansvaret för byggandet, men trots det minskade tillgången på bostäder. Det 2010-talet gav oss var ett miljonärsprogram, när det vi hade behövt var ett nytt miljonprogram.
Vad handlar rapporten om?
Rapporten summerar 2010-talet ur ett bostadsperspektiv, med fokus på bostadsbyggandet. Under decenniet backade staten från mängder av nödvändiga investeringar. Kommunerna fick då själva ansvara för att bygga nya bostäder och renovera allt ifrån vägnät till bostäder. Ett alldeles för stort ansvar hamnade på kommunernas axlar - vilket har fått negativa konsekvenser på en rad områden, i allt ifrån skuldsättning till växande klyftor mellan kommuner.
Hur såg bostadsbyggandet ut under 2010-talet?
Räntorna var väldigt låga vilket gjorde att det var förhållandevis billigt att bygga bostäder. Det byggdes därför mycket nytt, men absolut inte tillräckligt. Under decenniet ökade nämligen Sveriges befolkning i en snabb takt, men bostadsbyggandet höll inte samma höga tempo. Det har bidragit till att det nu saknas 200 000 bostäder i hela landet, vilket motsvarar halva Norrland eller hela Uppsala län.
Vilka kommuner har byggt mest respektive minst nya bostäder?
Det är medelinkomstkommuner som exempelvis Sundbyberg och Trosa som har byggt allra mest. Där finns både en politisk vilja eftersom de ser nyttan med bostadsbyggandet, samtidigt som invånarna även har råd att betala för det som byggs. De kommuner som inte har byggt speciellt mycket är låginkomst- och höginkomstkommuner. Låginkomstkommunerna på grund av att de inte har tillräckligt med resurser, medan rika kommuner som Lidingö och Danderyd inte vill. De är nöjda med hur de har det nu, vilket gör att de inte ser nyttan med ett ökat bostadsbyggande.
Vilka konsekvenser får bostadsbristen på människor och samhälle?
Finns det inte tillräckligt med bostäder kan människor inte heller flytta, vilket gör att de måste bo kvar där de råkar befinna sig. Det kan vara i en kommun utan jobb eller i förhållanden utan kärlek. Faktum är att bostadsbrist främst drabbar de som redan har det tufft. Vi ser nämligen att när bostadsbristen växer, då ökar även barnfattigdomen. Idag lever var femte barn i fattigdom - och allt färre lyckas ta sig ur det. Att ha en bostadsmarknad där människor har möjlighet att flytta när livet förändras är därför en nödvändighet. Det skapar frihet, ökad jämlikhet och fungerande samhällen.
Varför ska jag läsa rapporten?
För att rapporten sammanfattar det som har varit. Om vi ska ta oss framåt måste vi först blicka tillbaka och lära oss av historian. Vi kan inte längre ha ett byggande som fokuserar på att få fram några få bostäder för hushåll med god ekonomi. Vi måste bygga ifatt det vi har tappat, i regioner där folk vill och behöver bo. Lösningen ligger i att staten måste ta ett större ansvar. Vi kan inte ha ett till decennium med miljonärsprogram, utan vi behöver fler bostäder till rimliga kostnader.